42 dagar

   Tiden går fort när man har roligt. Nu har det gått 42 dagar sedan jag satte mina fötter på Kanadensisk mark. Det betyder även att det blir mindre och mindre dagar kvar här så det gäller att fundera vad man vill få ut av detta äventyr. Just nu känns det som min utveckling i det engelska språket har stannat av lite. Finns bra dagar och dåliga dagar när man försöker kommunicera, och de dagar när det går dåligt blir man så frustrerad att man tappar ännu mer förmåga att prata engelska.

    Känns på ett sätt som man är mer öppen här för att träffa nytt folk än när man är på hemmamark. Igår följde jag med Anne som är en juriststudent och hennes pojkvän till Crabbe Mountain för att åka lite skidor. Jag hade bara träffat henne 2 gånger innan så jag visste inte alls vad för person hon var. Det visade sig att hon och hennes pojkvän från Iran inte var så vana skidåkare, tror att Anne åkt skidor en gång innan. Efter att ha nött sönder liften i Beginners Hill fick jag och Jacky, en annan kompis till Anne från Kina med de båda ut på lite svårare backar. Efter några åk så hade de utvecklats så mycket att det var tråkigt att åka i Beginners Hill. Så hoppas verkligen att de kommer att fortsätta utmana sig själva i lite svårare backar för att inte stanna av i sin skidutveckling. Kontentan av detta är att Anne och hennes pojkvän utvecklats som skidåkare medans en annan fått ännu mer kontaktnät i Världen. Tror förtillfället så är den enda kontinent som jag inte känner någon på är Afrika, så man har många att besöka när man ger sig ut på resor runt om i världen.

Detta får vara nog för denna gång,
So Long

Mitt boende Harrison House

Adam